Tomt eller bara “mustlös”
06 Sep 2010 Kommentera
Jaha, då var det dags igen att försöka få ner något på “pappret”. Hålla pennan vid liv! Lite fångade flyktiga tankar kanske. Satte mig här för att skriva och plötsligt försvann alla tankar. De måste varit väldigt flyktiga eftersom det blev helt tomt…. och jag som tänkt så mycket … och mycket av tankarna hade jag velat ha här. Kan det bero på festen jag var på i helg eller är det bara ett helt vanligt “hjärnsläpp” jag fått? Jag får väl börja med att beskriva min dag lite så får vi se om det lossnar eller om det fortfarande är tomt.
Dagen började med att en utbytesstudent som skadat sig hörde av sig. Jag hade lovat ordna så han kom till tandläkaren och fixade också en tid åt honom. När han kom för att hämta ett papper han behövde ha med sig gjorde det ont i mig. Det måste gjort väldigt ont när han cyklade ivält. Hela ansiktet var uppskrapat på honom. Usch, stackars honom. Inte hade han kunnat äta ordentligt för han hade svårt att tugga. Gud så hungrig han måtte vart.
Därefter var det dags att göra det sista förberedelserna inför dagens träff med några studenter. Allt gick bra men själva träffen blev senare lite rörig, inte så mycket beroende på mig utan på att namnlistorna inte varit korrekta när jag lade in dem. Hoppas inte studenterna upplevde mig rörig, när det nu inte berodde på mig.
Efter studentträffen stötte jag på några kollegor som jag pratade lite med. Vi kom in på det här med jämställdhet, konstigt va 
för en av dem har en kurs om genus och interkulturalitet, och i den kursen ska jag vara med . Jämställdhet och hur det kan vara i andra länder diskuterades. Kvinnan i Iran som blivit dömd till stening, men fått domen ändrad till hängning, kom upp, och även andra orättvisor och hemska händelser. Jag blir både ledsen och arg och upprörd när jag hör och läser om sånt här. Vi är ju inte jämställda i vårt land, men vi har kommit väldigt långt jämfört med vissa andra länder. Men det ojämställda finns även här även om det är mer dolt här. Samtidigt som vi måste kämpa för att det ska bli bättre i andra länder måste vi ju också jobba för större jämställdhet här. Och alla runt mig (som inte är arbetskamrater) blir så trötta på mina diskussioner om jämställdhet. Ibland vore det enklare att inte ha den kunskap jag har om genus, för jag ser ju sånt överallt. Ibland skulle jag vilja kunna göra som strutsen och köra huvet i sanden och tro att problemen inte finns kvar sedan. Men det gör ju ändå det. Men ibland när jag känner mig så maktlös som jag gör, angående domar likanden den i Iran, tänker jag att det vore bättre att inget veta. Att känna maktlöshet tror jag är skadligt i dessa lägen, men jag gör ändå det. Måste tänka att ingen kan göra ALLT, men ALLA kan göra något, så jag kommer väl fortsätta att jobba för att sprida kunskapen om genusfällor od. vidare. Men kanske är det mer som behöver göras. I alla fall för kvinnan i Iran och alla andra kvinnor ute i världen som har liknande livssituationer. Tänk att det är så svårt att ändra på något, men det beror väl på att det finns krafter som jobbar mot alla dem som försöker jobba för jämställdhet.
Ja lite mer än beskrivning om dagen blev det ju, men musten gick ur mig nu, så jag kommer inte på mer att skriva och vill inte utveckla det jag skrivit heller. Kanske behövs lite meditation ed. för att komma i balans. Det hjälper mig men egentligen har jag det ju ganska bra i jämförelse med väldigt många andra kvinnor i världen (och även andra män).
