Undervisning eller under visning

Att jobba med undervisning är intressant – Att visa under. Här kan jag tänka att det kan tolkas som att visa under i form av ”under ytan” att skrapa under ytan. Att verkligen göra en djupdykning under ytan; att reflektera över en text, ett påstående eller varför inte ett ord. Hur kan man tolka det här ordet. Ta undervisning t.ex. Att visa under ytan, eller att visa vilka ”under” det finns. Det här med alla olika webbverktyg som kan användas i undervisning blir då att visa vilka ”under” det finns på webben. För visst är det ett ”under” att jag genom att skriva en blogg kan dela med mig av mina tankar till hela världen om jag så vill, men då måsta jag skriva så intressant att hela världen vill läsa och att alla kan förstå det jag skriver. Då kan språket vara en faktor som gör att väldigt många utesluts och inte kan läsa mina tankar. Under visning kan alltså utesluta i och med språkliga faktorer. Alla tycker inte heller att det är intressant det jag skriver och alla tycker definitivt inte  att det är ett ”under” värt att visa all teknik när undervisning sker via alla ”under” som finns på webben. Det finns de som tycker tekniken tar överhand i undervisningen när dessa olika ”under” visas.

Under visning – något är under visning, kan också vara när en mäklare visar ett hus. För att någon ska bli intresserad måste huset vara välbyggt, ha en bra grund att stå på, vilket också kan behövas när jag undervisar. Huset behöver också vara vackert, men vad olika människor tycker är vackert skiljer sig åt. Någon måste i alla fall tycka huset är vackert för att vara intresserad av att köpa huset, men alla kommer inte tycka det är vackert. Det som är under visning är alltså inte av intresse för alla eftersom smaken och eller behoven är olika. Läget är också viktigt ifråga om hus. Ligger det på landsbygd eller i stad. Finns närhet till andra hus eller är det långt mellan. Även här finns olika smak och behov men huset måste ligga bra till för den intresserade. Är det så med undervisning- är läget bra? Är alltid läget lika bra för alla som är med i undervisningen?

Att ”under visning” möta en annan människa där den ”är” kan vara svårt, framförallt när det är många människor med med olika ”varande” under just den visningen. Men naturligtvis strävar jag efter att möta alla i deras varande under visningen, för att vi verkligen ska mötas. Att likt barn bara leka bredvid är inte att mötas, men det är något som kan inträffa när ”varandena” vi har är långt ifrån varandra. Att då under visningen kunna ”visa olika” är kanske ett måste men inte alltid något som helt lyckas och då blir det kanske ändå likt småbarnen leka bredvid – eller för att ta metaforen om huset, ett drömslott som aldrig blir verklighet, eller en koja som inte är av intresse, som visas.

Tomt eller bara ”mustlös”

Jaha, då var det dags igen att försöka få ner något på ”pappret”. Hålla pennan vid liv! Lite fångade flyktiga tankar kanske. Satte mig här för att skriva och plötsligt försvann alla tankar. De måste varit väldigt flyktiga eftersom det blev helt tomt…. och jag som tänkt så mycket … och mycket av tankarna hade jag velat ha här. Kan det bero på festen jag var på i helg eller är det bara ett helt vanligt ”hjärnsläpp” jag fått? Jag får väl börja med att beskriva min dag lite så får vi se om det lossnar eller om det fortfarande är tomt.

Dagen började med att en utbytesstudent som skadat sig hörde av sig. Jag hade lovat ordna så han kom till tandläkaren och fixade också en tid åt honom. När han kom för att hämta ett papper han behövde ha med sig gjorde det ont i mig. Det måste gjort väldigt ont när han cyklade ivält. Hela ansiktet var uppskrapat på honom. Usch, stackars honom. Inte hade han kunnat äta ordentligt för han hade svårt att tugga. Gud så hungrig han måtte vart.   

Därefter var det dags att göra det sista förberedelserna inför dagens träff med några studenter. Allt gick bra men själva träffen blev senare lite rörig, inte så mycket beroende på mig utan på att namnlistorna inte varit korrekta när jag lade in dem. Hoppas inte studenterna upplevde mig rörig, när det nu inte berodde på mig.

Efter studentträffen stötte jag på några kollegor som jag pratade lite med. Vi kom in på det här med jämställdhet, konstigt va ;) för en av dem har en kurs om genus och interkulturalitet, och i den kursen ska jag vara med ;) . Jämställdhet och hur det kan vara i andra länder diskuterades. Kvinnan i Iran som blivit dömd till stening, men fått domen ändrad till hängning, kom upp, och även andra orättvisor och hemska händelser. Jag blir både ledsen och arg och upprörd när jag hör och läser om sånt här. Vi är ju inte jämställda i vårt land, men vi har kommit väldigt långt jämfört med vissa andra länder. Men det ojämställda finns även här även om det är mer dolt här. Samtidigt som vi måste kämpa för att det ska bli bättre i andra länder måste vi ju också jobba för större jämställdhet här. Och alla runt mig (som inte är arbetskamrater) blir så trötta på mina diskussioner om jämställdhet. Ibland vore det enklare att inte ha den kunskap jag har om genus, för jag ser ju sånt överallt. Ibland skulle jag vilja kunna göra som strutsen och köra huvet i sanden och tro att problemen inte finns kvar sedan. Men det gör ju ändå det. Men ibland när jag känner mig så maktlös som jag gör, angående domar likanden den i Iran, tänker jag att det vore bättre att inget veta. Att känna maktlöshet tror jag är skadligt i dessa lägen, men jag gör ändå det. Måste tänka att ingen kan göra ALLT, men ALLA kan göra något, så jag kommer väl fortsätta att jobba för att sprida kunskapen om genusfällor od. vidare. Men kanske är det mer som behöver göras. I alla fall för kvinnan i Iran och alla andra kvinnor ute i världen som har liknande livssituationer. Tänk att det är så svårt att ändra på något, men det beror väl på att det finns krafter som jobbar mot alla dem som försöker jobba för jämställdhet.

Ja lite mer än beskrivning om dagen blev det ju, men musten gick ur mig nu, så jag kommer inte på mer att skriva och vill inte utveckla det jag skrivit heller. Kanske behövs lite meditation ed. för att komma i balans. Det hjälper mig men egentligen har jag det ju ganska bra i jämförelse med väldigt många andra kvinnor i världen (och även andra män).

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.