Möten via webben
24 Aug 2010 Kommentera
Interaktionella verktyg i mänskliga möten!
Att blogga är ett intressant fenomen som ger oanade möjligheter till mänskliga möten över alla gränser. Vi kan på detta sätt kommunicera med människor vi aldrig träffar ”in real life”. Det blir inte möten face to face utan via webben. Vad är det då som händer i dessa möten och hur påverkar det oss som individer. Mead (19..) menade att vi blir till i interaktion med andra, men hur påverkar den interaktion oss som går via webben.
Så här skrev jag i denna blogg för över två år sedan. Sedan blev det inte så mycket mer skrivet. En kollega till mig pratade vid ett tillfälle om att vakta sin penna, vilket hade hänt vederbörande när det vetenskapliga skrivandet påbörjades. För mig tror jag att vaktandet av “pennan” inträffade när jag startade den första bloggen, för helt plötsligt kan ju “alla” se det jag skriver istället för den lilla skara som tidigare kunde ta del av min egenhändigt ihopknåpade text. Det finns ett flertal bloggar jag skapat som senare “glömts bort”. Jag tycker det är lite kul att göra bloggarna, men sen ska jag ju hålla igång dem också och det är inte alltid lätt. Dels är det “vaktandet av pennan” och dels är det att få tiden att räcka till för allt, men ett problem har ju också varit att hitta tillbaka till bloggen. Men nu tänkte jag försöka få igång denna blogg och hålla mig till den. Ska nog stänga de andra om jag hittar dem;) . Jag tror det kan vara bra att hålla på att skriva. Att fånga den flyktiga tanken som en annan kollega uttrycket sig ifråga om att skriva dagböcker. Under semestern började jag skriva lite dagbok och det kändes bra. så jag håller tummarna att viljan att skriva blogg håller i sig.
På dessa två år som gått har det som sagt inte hänt så mycket med denna blogg, både ifråga om text från mig 
och kommentarer från läsare (närmare bestämt inte några), så jag kanske inte behöver “vakta min penna” eller vara speciellt rädd att någon läser det jag skriver. Så någon interaktion i några möten blir det inte av här utan det blir mer jag som skriver för att hålla min “penna” vid liv. Det som inte används förtvinar!? Så är det ju med muskler och den “penna” jag tänker på är ju mer en muskel som behöver tränas så att texten lätt flyter på. Kanske var det naivt attt tänka att det blir mänskliga möten genom ett webbverktyg, men någon slags möten blir det ju om någon läser det som skrivs. Interaktionen blir också fördröjd när det gäller bloggande.
I morgon ska jag presentera mig för inresandestudenter så jag kanske behöver börja fundera på vad jag ska säga. Att prata engelska är ju inte min specialite precis även om det går betydligt lättare nu än tidigare. Dags då att sluta skrivandet här för idag och återta andra sysslor igen. Så får vi se när jag dyker upp här igen. Själv håller jag tummarna för att det blir snart igen.
